ericslund

Vägskrapor är ganska stora skapelser och just denna, av lite äldre snitt, ser ut att höra hemma på en annan planet.

Nu har vi haft lyxen att ha barnen två helger i rad. Den här helgen börjar lida mot sitt slut och jag tycker det brukar vara lite småknepigt att hitta på något roligt att göra på söndagarna, eftersom det ska tajma in med tiden som barnen ska lämnas i Eskilstuna. Idag har det blivit lite ritande och spelande och andra sådana stillsamma söndagsaktiviteter. Så jag bjuder på en bild där Saga gör sitt bästa för att fuska i Hello Kittys fia-spel.


(Visst, lite brusig. Men då snackar vi ISO 3200. Något som i praktiken var en omöjlighet med förra kameran.)

Där vår semester slutade, började Pernillas föräldrars dito. Således behövde de kattvakt och någon som höll blommorna vid liv, något som vi ändå inte är särskilt bra på hemma. Så vi packade bilen full och blev "villaägare" för tre veckor. Eftersom jag inte vill redigera mina bilder på något annat än min dator och famförallt min skärm så har det inte blivit så mycket fotograferande under denna period.

Men på väg till jobbet fanns det lite mer att titta på än när jag åker hemifrån oss och bara färdas på tråkig motorväg.

Här vill jag även tillägga att morgonen efter denna bild missade jag vad som förmodligen hade varit mitt livs bästa bild hittills. Ljuset var liknande, men ännu lite tätare dimma och ännu lite varmare, gulare solsken. På en äng i detta fantastiska motljus stod då en stor älgtjur, med en riktigt respektingivande krona på sitt huvud. Den stod helt stilla och bara väntade på att jag skulle fotografera den. Men kameran låg hemma...

Även barnen trivs väldigt väl i detta hus, mycket tack vare att det finns ett helt rum fullt med leksaker tillägnat alla åtta "barnbarn". Emil är, liksom så ofta annars, lite småbutter.