Påsk, vad nu det är för något.

Jag har aldrig sett påsken som någon riktig högtid, men nu är den här i form av en långhelg och det med mina fantastiska barn!

Det började med en torsdagkväll som blev i senaste laget för de små, eftersom jag prompt skulle laga potatisgratäng vilket tar sin tid. Då kan det se ut så här, bara någon minut efter att huvudet landat på kudden. Inte ens tummen är på plats!




Lördagen inleddes med ett mysigt ettårskalas hos en av mina arbetskamrater och avslutades hos Pernillas bror med familj. Precis lika sent som fredagen alltså.

Saga var lite vissen på lördagmorgonen och vi bestämde att påskmiddagen hos farmor skulle skjutas upp. Vi stannade istället "hemma" i Tortuna och tog det lugnt. En nypa frisk luft skadar sällan, så vi gick ut och pysslade med båten en stund på förmiddagen. Saga visar att hon minsann kan sköta rodret om pappa vill kunna ta några öl till maten på utflykterna. Eller..? (Mössan till höger i bild sitter på en väldigt svårflörtad Albin.)




Barnen hade gjort påskägg på dagis, vilka Saga bestämde att de villkorslöst skulle ta med till oss över påskhelgen. Se så tjusigt!




I år råkar påskhelgen ligga precis mitt emellan min och Pernillas födelsedag - med en vecka åt varsitt håll till födelsedagarna - så det passade ju alldeles utmärkt för lite besök av farfar och kompani.




Barnen fick sitta vid sitt eget bord och äta, dels av rent utrymmesmässiga skäl men också för att de brukar uppskatta att få det ansvar det innebär att sköta sig själva.



Over n' out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0